English Baroque Era Painter, ca.1617-1694,was a British baroque portrait painter. Wright trained in Edinburgh under the Scots painter George Jamesone, and acquired a considerable reputation as an artist and scholar during a long sojourn in Rome. There he was admitted to the Accademia di San Luca, and was associated with some of the leading artists of his generation. He was engaged by Archduke Leopold Wilhelm of Austria, the governor of the Spanish Netherlands, to acquire artworks in Oliver Cromwell's England in 1655. He took up permanent residence in England from 1656, and served as court painter before and after the English Restoration. A convert to Roman Catholicism, he was a favourite of the restored Stuart court, a client of both Charles II and James II, and was a witness to many of the political manoeuvrings of the era. In the final years of the Stuart monarchy he returned to Rome as part of an embassy to Pope Innocent XI. Wright is currently rated as one of the leading indigenous British painters of his generation and largely for the distinctive realism in his portraiture. Perhaps due to the unusually cosmopolitan nature of his experience, he was favoured by patrons at the highest level of society in an age in which foreign artists were usually preferred. Wright's paintings of royalty and aristocracy are included amongst the collections of many leading galleries today.   Related Paintings of John Michael Wright :. | Lord Mungo Murray | Portrait painter | unknown scottish chieftain, c. | Lely's Duchess of Cleveland as the penitent Magdalen | The Ladies Catherine and Charlotte Talbot |
Related Artists:
Georg Caspar Prenner
painted The children of Count Vorontsov in 1755
Vincenzo Campi
Vincenzo Campi (c. 1536 - 1591) was an Italian painter of the Renaissance from Cremona. His style merges Lombard with Mannerist styles, however, unlike his siblings, he is known for a series of canvases, mostly painted after 1570s [1], displaying genre scenes and local produce. Many set at a food store front of some sort. At the time, this type of paintings were uncommon in Italy, and more common in Netherlands, as exemplified by the canvases of Joachim Beuckelaer. In Cremona, his extended family was the main artistic studio of his time. Giulio Campi and Antonio Campi were reportedly half-brothers, while Bernardino Campi was a distant relative. All were active and prominent local painters. In 1586-1589, he and his brother Antonio completed paintings for the church of San Paolo Converso in Milan.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.